I går avslutades den här utbildningen. När föreläsningen och talen var slut och folk började tömma salen, satt vi kvar. Känslan av trötthet och tomhet samtidigt som man kände sig lite hög( ja alltså vi tror att det var den känslan) blandades.
Det vi har sett, hört, känt och upplevt går inte att förmedla- det är en process som man måste gå igenom själv. Vi kommer hem med tankar och funderingar och glädje. Glädje över att ha fått den här möjligheten!
Igår förmiddag hade vi en gripande föreläsning som väckte många tankar- nämligen den om barn med speciella rättigheter. Dessa barn är integrerade i förskolan och sättet pedagogerna arbetade med dessa barn var helt underbar. Både jag och Irene kände tårarna i ögonvrån när filmen som visades var över. Att använda övriga barn som ett verktyg som hjälper barnen med speciella rättigheter, att se barnens empati och förmågan att förstå alla barnen- det var gripande att se.
Nu väntar oss en resa hem. På måndag är vi tillbaka i våra verksamheter och nu är det dags att synliggöra det vi sett här nere i våra verksamheter i Sverige. En stor och svår uppgift som vi båda ser fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar