söndag 14 augusti 2011

Sommaren 2011

Här kommer vår sommar 2011 i bilder:).

Lite bad i poolen har det blivit

En del solande:)

Thilde och Meija har lekt en hel del tillsammans!!

Vi har målat huset

Varit i Hjo hos familjen

Gått promenader!

Njutit

Forsakar

Thilde och Tony har fiskat

Det blev visst napp!

Kivik och musteriet och Café Annorlunda

Meija har lärt sig cykla på "riktig" cykel

Kusin Izabelle har varit nere


Sen har vi ju varit med om tråkugheter också och jag hoppas verkligen att min brors död är det sista tragiska och hemska på väldigt länge för vi är trötta på tråkigheter nu!

söndag 7 augusti 2011

Sista...

...dagen på semestern och jag förstår inte var dessa 5 veckor tagit vägen! Helt plötsligt är de bara slut, men precis som förra sommaren så känner jag mig redo för jobb.

Helgen som varit har syster med familj varit nere och hjälpt oss i trädgården och så har det blivit en helg med eftertanke. Thilde och Meija grät när kusinerna åkte och Meija frågar hela tiden efter dem!!

På tisdag börjar tjejerna förskolan igen och som de längtar!!! Båda två har berättat hur mycket de saknar sina kompisar och jag kan förstå dem! Det ska bli skönt att komma in i rutinerna igen - både för barnen och oss och för Meijas del hoppas jag att det går lika bra utan blöja på förskolan som det går här hemma.

fredag 5 augusti 2011

Stark

Ja jag känner mig stark just nu. Trots allt som hänt vår familj eller ska jag säga tack vare? jag vet inte, men jag känner mig i alla fall stark på något underligt sätt...
Inte deprimerad, ledsen, förtvivlad utan stark!

Jag har en underbar familj som kommer varandra allt närmare. En underbar man och två underbara barn som trots deras 3års och 5års trots förgyller varenda dag. Jag har en stor del av min familj kvar i Hjo,  men helt plötsligt känns inte de 30 milen så långa för vi har varandra - vi ska bara lära oss att berätta för varandra hur mycket vi uppskattar varandra.

Det har snart gått ett år sen svärfar dog och mamma fick sin hjärtinfarkt och nu händer detta och jag vet inte vad jag ska säga. Hur kommer det sig att vi ska prövas så många gånger? Är det för att vi ska bli starka individer med hjärtan fulla av kärlek eller är det för att se om vi kan brytas ner? Jag tror på det första.

Helt plötsligt känns saker som jag tyckt vara viktiga innan inte så viktiga. Vad gör det om det är lite skit i hörnen? Vad gör det om vi inte har fixat all tvätten eller vad gör det om vi måste gå hem i hellande regn?
Inte ett skit för det är inte det viktiga. Det viktiga är att ta hand om varandra och visa varandra att kärlek och omtanke övervinner det mesta!

Så ta och gå till era kära och ge dem en kram - bara för att visa att ni bryr er och älskar dem!

Ovisshet

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4630791

Ja mycket talar ju för att du inte finns längre storebror... Din väg har varit allt annat än rak och lätt, men hur det än är så är du min storebror. De val du gjort och tvingats göra är inte de bästa men gjort är gjort.

Ovissheten är det värsta just nu. De kan fortfarande inte göra någon teknisk undersökning eftersom det fortfarande brann i husresterna igår.